May 25, 2021
Min röstresa

Här skriver jag om hur jag sjungit hela mitt liv, på olika plan och med olika förutsättningar. Hoppas att du kommer att ha glädje av det jag delar, och kom gärna med förslag om vad du vill läsa mer om!

Min röstresa

-Åh va fint du sjunger! -Har du alltid kunnat sjunga? -Du har sån talang! Det här saker som jag fått ynnesten att få till mig många gånger under mitt liv. Det jag brukar svar är förstås -Tack! , men det har varit en berg- och dalbana av med och motgångar för att komma till den röst jag varit nöjd med. Såhär har min sjungande resa sett ut. Följ med!

Att sjunga är som att andas

När jag var liten sjöng jag lika ofta som jag pratade. Alltså typ jämt. Jag har sett det på film. För mig var det lika naturligt att sjunga som att andas. Så jag tänkte att jag ska berätta för dig om hur min röst-resa har varit fram till idag, och hur det är nu. Det kan bli ganska utlämnande, men det är det som är det viktiga. Om det inte vore det så skulle det inte handla om mig, då skulle det vara en mer generell berättelse. För våra röster är utlämnande, unika, viktiga för oss.

Mina Barbiedockor sjöng, med mammas krukväxter som backdrop på någon fantasiskapad söderhavsö.

Jag heter Anneli Björklund, och jag jobbar som sångpedagog och lärare. Jag har inte alltid velat göra det. Såklart, för när man är liten vet man inte vad man vill. Ena dagen så ville jag bli veterinär, och nästa frisörska. Men jag sjöng hela tiden. Mina Barbiedockor sjöng, med mammas krukväxter som backdrop på någon fantasiskapad söderhavsö.

Lekte jag inte med dem, så satt jag på golvet framför LP-spelaren med inbyggt kassettdäck och lyssnade på Jerry Williams, Elvis Presley, Dolly Parton, the Boppers eller Elaine Paige. Dolly var särskilt rolig att höja hastigheten på på skivan, så att hon lät som en energisk lite smurf! Så mina influenser på tidigt 90-tal var en aning äldre än de flestas, men de har verkligen satt sina spår i mig. Och jag har aldrig slutat sjunga, mycket tack vare de där barndomslekarna.

Att bli uppmuntrad betyder allt

När jag började skolan blev det också naturligt för en sångintresserad som jag att börja i kyrkans barnkör, och det var alltid kul som jag minns det. Att sjunga psalmerna och barnkörlåtarna om och om igen och i höga lägen gjorde min röst starkare, och jag var så taggad de söndagar vi skulle sjunga på gudstjänsterna. Vi hade lila sweatshirts som körtröjor, och man fick ha en lite löskrage runt halsen för att bli extra fin.

Har du varit med i något sånt sammanhang? Löskragarnas tid är förbi nu i alla fall, (väl?), men det var himla charmigt då.

I grundskolan blev jag positivt uppmärksammad för min sångröst. Många vuxna i skolan och kompisarna föräldrar berömde mig, och jag fick möjlighet att sjunga på avslutningar och små konserter med musikskolan.

En viktig vuxen i det här sammanhanget var fantastiska Annika Edin. Hon var mamma till en klasskompis, och låtskrivare och musiker. Hon ville att jag skulle sjunga en sång hon skrivit som heter "Om jag vore en blomma". Den skulle sen skickas in till ett program i radions P4 som hette "Hemkört". Jag var så fruktansvärt glad över det där! Tänk att få spela in någon annans låt! Jag! Vi spelade in hemma hos henne, och jag var nervös, men det blev bra till slut.

Nu i skrivande stund när jag tänker på det så tror jag att det var i samma lägenhet som mina föräldrar bott i nu på senare år. Byn är liten! I alla fall, så är det där en sån där sak som jag aldrig kommer glömma. Det var så viktigt för mig. Att jag fick chansen och förtroendet, att hon såg något i mig. Att sång betydde något stort för mig.

Kaos i hjärnkontoret!

Genom åren har jag sedan gått på estetiska programmet och först då börjat ta sånglektioner. När man kommer från en liten by som jag gör så fanns det inga möjligheter tidigare. Men då, började det krångla till sig. Vad mycket det fanns att tänka på när det gällde teknik! Fasan när allt inte gick som jag ville på en gång, som jag var van att rösten skulle bete sig. Allt övande på kvällarna efter skolan, alla nya kompisar man jämförde sig med. Totalt kaos i hjärnkontoret!

Trägen vinner säger de. Det säger jag med. Efter att i tre år på gymnasiet och på sommarkurser på Framnäs folkhögskola övat mig till en huvudklang, och en hyfsat bra mix mellan mina register, så kändes förvirringen mindre. Men det var slitigt, och många gånger avundades jag andra som kunde sjunga högt och starkt som de största popdivorna kunde.

Jag var helt förstörd. Det här var det jag velat göra i tre års tid, och nu skulle det inte gå!

När jag sedan skulle söka till Framnäs för att gå på afrosånglinjen, som det hette då, så blev jag jätteförkyld. Alltså så förkyld att jag inte kunde få fram ett enda ljud. Jag var helt förstörd. Det här var det jag velat göra i tre års tid, och nu skulle det inte gå! Himla skit!

Till saken hör att det här var första gången det här hände mig, men absolut inte den sista. Det skulle bli något som skulle följa mig i två decennier. Men, jag hade tur, och återigen så fanns välvilliga makter i spel, och jag har gått på Framnäs.

Att sjunga som yrke

Att kunna jobba med att sjunga blev ganska tidigt en dröm. På musikhögskolan i Piteå och på Berklee College of Music blev de drömmarna mer verkliga, men också mer skrämmande. Jag har alltid gillat musikal, kanske för att det historierna är lite som det perfekta fantasilivet. Alla i hela världen går omkring och sjunger och dansar! Det vore fantastiskt! Men så var det det här med dansen. Jag tror att jag har två vänster fötter, så jag har aldrig känt mig bekväm med dans. Det är kul, men om jag ska prestera något så blir det inte kul. Fuldansarnas mästare är jag! Haha! Jag säger det till mig själv för att ta udden av prestationen liksom.

Så, någon musikalkarriär med en sån utbildning blev det aldrig, utan jag satsade istället på att bli sångpedagog. Då har jag kunnat få ut det bästa av två världar, att få sjunga, och att få lära mig själv och andra hur underbart det är med sång!

Här är jag nu

Hela mitt liv har jag sjungit, först bara för glädjen i det, och sedan också för att kunna försörja mig. Vägen har varit lite krokig bitvis, med tvivel, röstproblem och förvirring, men nu är jag här med mitt eget sångföretag! Jag strävar efter det jag vill allra mest, leva på att att få sjunga för och med andra! Det är inte lätt, men med internet, vänner och en massa kunskap kommer man väldigt långt!

Resan fortsätter, det är det bästa av allt!

Det här var min resa i ganska breda penseldrag. Jag kommer skriva mer om detaljerna och hur det varit för mig, och hur det kanske kan hjälpa dig, framöver.

Ta hand om dig!

/A

Anneli Björklund

Sång & röstcoach I sång för alla
läs mer
Du kanske också är intresserad av
News
Tappat rösten? - 3 tips för dig som vill bli frisk snabbt!

Anneli Björklund

Tappat rösten? Läs här om några olika anldeningar till att man tappar rösten och för att få 3 bra tips som gör dig frisk snabbt!
News
Hur du bäst lär dig en ny låt

Anneli Björklund

Min metod för att bäst och snabbast lära in en låt så att den sitter där när du behöver den!
Följ på Instagram

@sangforalla

Copyright © 2020 Anneli Björklund. All rights reserved.
Sida skapad av: Kreation Studio